Jul i anrika Asphyttan

Ännu en vecka har passerat och det känns som att tiden går snabbare ju närmare julafton vi kommer. Kanske beror det på de allt kortare dagarna, med bara drygt 6 timmars sol. Eftersom vi inte hann fira jul förra året ser vi iallafall fram lite extra emot att få fira det i år. Inte nog med att omgivningen här i Asphyttan är så vacker, det gör det lite extra härlig att fira julen i ett knarrande gammalt torp som värms upp med vedeldad spis.

 Flygfoto över Asphyttan, år 1935 

Flygfoto över Asphyttan, år 1935 

Vi börjar förstå att torpet som vi bor i (alla andra byggnader på tomten är nybyggda) har stått här länge och flera personer vi träffat har berättat om Asphyttans långa och gedigna historia. Vad sägs t ex om att Asphyttan var den värmländska bergslagens huvudort på 1500-talet? Enligt officiella rullor blev orten 1540 ett s k ”kronobruk”, där bl a tyska smeder inbjudna av Gustav Vasa huserades. Att Höga Backe, som vårt torp heter, skulle ha stått här då är föga troligt men att det haft en plats genom flera århundraden efter, det vet vi. Asphyttan var en livaktig bergsmansbygd under flera sekler. Och trots att fattigdomen nådde Asphyttan i slutet av 1800-talet och många flyttade och emigrerade till Amerika så har livet i bygden kämpat vidare. Med sin vackra sluss som byggdes i mitten på 1800-talet och bergslagsbanan som byggdes ett kvartsekel senare har platsen trots att hyttan lades ned fortsatt vara en passage för både väg- och vattenburna. Flera är byggnaderna som står kvar än idag och vittnar om platsens historia. Vi har t o m fått berättat för oss att Asphyttan funnits så långt tillbaka som på 1200-talet, när det ska ha förts diskussioner om att Värmlands tingsrätt skulle ligga i byn. Oavsett om det stämmer eller inte så är det väldigt spännande att veta att så många generationer levt här och att platsens betydelse varit så stor genom åren.

Under veckan gick tempot ned lite sedan första flyttlasset kördes i början av november och vi fick tid att stöka lite med våra prylar, flytta om och inreda. Vi var även iväg till Karlstad och gjorde lite inköp till gårdsbutiken. Men veckans höjdpunkt var helt klart Luciafirandet som hölls i Asphyttans Bygdegård, med anor från strax efter krigsslutet och sedan dess centrum för bygdens sociala och kulturella liv. Det fanns inte någon officiell räkning men uppskattningsvis besökte runt 80 personer firandet i år och lyssnade till luciasång, åt lussebullar och deltog i den traditionella julklappsaktionen. För oss som nyinflyttade var det en chans att få uppleva lokala gemenskapen och traditioner och träffa grannar som vi ännu inte hunnit lära känna. Vi vill återigen tacka alla inblandade för en härlig och uppsluppen stämning.

Det blev tillslut också en hel del trevliga gäng som trotsade kylan och kom ut till vårt kafé under helgen.
 

Med metta och omtanke,


Simon & Philippa