Veckans begrepp: Karma

karma.jpg

Vi tänkte att vi ska ta oss an lite olika begrepp inom meditation, yoga och mindfulness framöver. Det kan vara allt från centrala tankar inom Buddhas lära till vad EFT är. Och idag tänkte jag prata lite om något som de flesta har en idé om och någon gång nämnt men som man kanske inte alltid är helt klar över vad det innebär.

Det pratas ofta om karma, och begreppet används slentrianmässigt inom populärkultur som något ”man har” baserat på ens tidigare handlingar. Det är dock något missvisande eftersom Karma bara beskriver en naturlag men samtidigt  - paradoxalt nog - är personligt. Karma kan beskrivas som lagen om orsak och verkan. Begreppet översätts vanligen till handling men har lite olika betydelse inom olika skolor. Inom buddhismen beskrivs karma som resultatet av en människas handlingar (även ord och tankar) vilka får betydelse för henne senare i detta liv eller i ett framtida. Resultatet måste inte komma direkt efter en handling utan kan dröja lång tid - kanske flera livstider - innan det bär frukt, men det följer alltid samma varelse. Inom hinduismen tror man däremot att karma är summan av handlingar under en livstid och avgör vilken typ av återfödelse man får. 

Enligt Buddha betyder karma ”vilja”. Det kan också tänkas på som ”intention” och buddhister särskiljer på goda, onda och neutrala handlingar. Det är inte handlingen i sig som avgör resultatet utan vilken intention man hade när man utförde den. Det är till exempel förbjudet att döda men det är skillnad på att råka trampa på en myra och att slå ihop händerna och döda en mygga. Det senare leder till en större, inre, emotionell reaktion (buddhism: ”sankhara”, hinduism: ”samskara”) och får större karmisk konsekvens än något vi utfört för att vi varit oförsiktiga (även om oförsiktighet också måste betecknas som något negativt). 

I slutändan är inte målet att samla på sig så mycket goda handlingar som möjligt. Poängen är att sluta handla baserat på begär och motvilja. Om en handling sker av ren kärlek och omtanke för andra är den per definition god. Den är osjälvisk och är allmännyttig. Om man handlar i egenintresse - drivs av begär eller avsky till någon eller något - leder det till inre lidande. Det kanske inte drabbar nu men förr eller senare får det effekt. Vi bör alltså försöka att leva i sinnesbalans, utan begär. Om vi t ex inte jagar lycka (och därmed inte flyr olycka) kommer vi snart inse att lycka är att vara fri från begär - ironiskt nog t ex från jakten på lycka. Och då blir effekten av handlingar fria från begär - vår karma - automatiskt goda. 

/Simon